Löpning #59 4,7 km. Var rätt trött efter det första varvet med Fille men Rocky och en tonåring skulle också motioneras så på´t igen. Det var ännu varmare det här varvet. Knappt några moln alls. Kämpade på tappert. Den där rösten som säger att det faktiskt går att sluta springa och gå istället letade sig fram mot hjärnkontoret knappt halvvägs redan. Den här gången var jag mer beredd. Den motades bort och kom först tillbaka någon km senare. Lyckades i alla fall finfint med att trycka bort den och sprang hela vägen hem. Tonåringen kroknade efter 3,5 km. Det var bra sprunget.
Det är så typiskt svenskt sommarväder. När jag sprang var det apvarmt. Sen tänkte jag sitta en stund i solen. Då mulnade det på till helt mulet. Sen regnade det hela eftermiddagen. Hade jag vetat det hade löpningen och sittandet i solen fått byta plats…
Kommentarer
No Trackbacks.